Evidensbaserat folkhälsoarbete

“Evidens-basering” har blivit populärt både i forskning och beslutsfattande, och idén ses som en möjlighet att bygga broar mellan forskning och samhällsplanering i vid mening. Idén har sina rötter i och är mest utvecklad i medicinsk forskning och hälso- och sjukvård, men har också en uppenbar relevans för folkhälsoarbete och folkhälsopolitik. Dock finns tydliga skillnader mellan hälso- och sjukvård och folkhälsoarbete. Hälso- och sjukvård ges individuellt medan de flesta folkhälsoåtgärder har en mer kollektiv natur som att säkra tillgång till mat och vatten, erbjuda utbildning eller minimera risker i arbetet. Sådana kollektiva åtgärder måste i regel utvärderas med andra vetenskapliga metoder än de som används i medicinsk forskning. Kursen utforskar hur en interventions kontext påverkar vad som kan anses vara god evidens. Parallellt med föreläsningar och gruppövningar läser studenterna Daniel Kahnemans bok ”Thinking, Fast and Slow”, som utmanar våra föreställningar om rationalitet i individuellt och kollektivt beslutsfattande.